Jag kommer ihåg det som om det var igår. Jag satt där, i 3 timmar, bara för att få titta på dig. Folk förstod inte hur jag tänkte, men det var allt jag behövde för stunden. Dock det var helt i onödan, men det visste jag inte då. Det var faktiskt på riktigt första gången jag kände så. Mycket liknande tidigare, men aldrig så brutalt.
Men om vi säger såhär;
människan i fråga var ändå dum, och jag lovade migsjälv att inte bry mig.
Let's try to keep that promise.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar