So that's what it's like

Antagningsbreven till nästa skola kom idag. Kom in. Det gjorde inte Sofi säger hon (och om du gjorde det iaf tänker jag inte baka paj åt dig mer!) Och ska vi se om jag har förstått dethär rätt:
Jag ska gå i en skola som jag bara sökte till för att jag inte vet vad jag ska göra annars, jag har ingen aning om vem jag ska gå med, men dom kommer vara 95:or hela bunten. Det resulterar i att jag egentligen inte ser nån mening med att gå dit, så jag stannar hemma eller sover på timmarna, tar typ 3-4 år på mig att klara ettan, dock ger jag upp innan det och skaffar eventuellt om jag orkar ett skitjobb, jag kommer aldrig flytta hemifrån, men min mor tröttnar på att jag inte gör nåt och skickar mig till min far, där förlorar jag kontakten med allt och alla eftersom det är i skogen, gör fortfarande ingenting, och blir tillslut galen för att jag aldrig lämnar skogen.
Låter som en riktigt ljus framtid, ey?